Den uppriktiga lyckan är modig

Evelina Wahlqvist: ”Därför bygger den uppriktiga lyckan på att vara mindre hård mot sig själv. På att bejaka barnet inom sig. Och på att ha förmågan att skrynkla ihop sin hjärna och rulla in den i hjärtat om hjärnan blir för dömande.”

Motivera | ARTIKEL | JUNI 2015

Kreativitet, Evelina Wahlqvist, Motivation

Kreativitet, Evelina Wahlqvist, Motivation

Tänk om vi är ämnade att vara lyckliga? Jo, jag menar på fullaste allvar lyckliga. Trots att vi lever i en kontrastfull värld som manifesterar allt emellan upplevda helveten och paradis. Trots att livet oundvikligen bitvis kantas av svårigheter, problem och ibland av näst intill olidlig smärta. Jag vill inte tala om den påklistrade lycka som kan upplevas kortvarigt genom att blunda för allt det som är svårt. Jag vill tala om den långvariga lycka som uppstår när du lever sann gentemot dig själv – genom regn och sol, över berg och genom djupa dalar. Den lyckan.

Den lyckan kräver inte bara att du är sann gentemot dig själv. Det kräver att du är sann gentemot den situation som råder. Den kräver att du är sann i betraktelsen av din omvärld. 

Den typ av lycka jag vill tala om är inte alltid bekväm; men den är uppriktig.  

Som att solen i himlen ger upphov till skuggor på vår jord, så kommer vår vandring alltid kantas av närvaron av ljus och mörker. Den uppriktiga lyckan påminner om att du kan välja att vara ljuset även när allt runtomkring tycks vila i dunkel. Allt det sköna, vackra och behagfulla skulle ju knappast kunna upplevas utan erfarenhet av det motsatta. Den uppriktiga lyckan vet att livet är cykliskt och alla tillstånd är övergående. 

Den uppriktiga lyckan vill dig väl. Den förstår att du behöver uppleva hur du inte vill vara innan du kan välja vem du vill vara. Därför bygger den uppriktiga lyckan på att vara mindre hård mot sig själv. På att bejaka barnet inom sig. Och på att ha förmågan att skrynkla ihop sin hjärna och rulla in den i hjärtat om hjärnan blir för dömande. 

Att döma andra och sig själv leder sällan någon vacker stans. Förståelsen av att allt kan göras till en lärdom och en möjlighet att börja om, leder bättre. Vidare. Vidgar vyerna.

Den uppriktiga lyckan är modig. Därför ryggar den ej för sorgen. Den låter vemodet skölja över ibland därför att den vet att sorgen är tacksamhetens svans. Den vet att sorgen är del av de älskandes dans. Jag bryr mig. Därför gråter jag ibland. Jag gläds. Därför skrattar jag.

Den uppriktiga lyckan vill ge dig grogrund att växa. Den vet att vi främst växer genom kärlek och smärta. Ibland var för sig. Ibland integrerade med varandra. Därför tillåter lyckan oss att känna. Fullt ut. Oavsett vad vi känner. Den ignorerar inte.

Den uppriktiga lyckan vill att du ska veta att du alltid har rätt att le, leva och leka. Oavsett vad som händer. Din lekfullhet har du alltid rätt till. Oavsett sorg, oro och smärta så får du lov att dansa. Du har rätt att låta glädje och sorg vandra parallellt här i livet – till och med hand i hand. Det gör dig inte knasig. Det gör dig hel. Ljus och mörker. Sol och skugga. Helhet. I medveten mänsklighet.

Den uppriktiga lyckan tar ingenting för givet. Den är sårbar – och trygg i det. Den är också tacksam. Den ser vad den har och bejakar det. Här och nu. Inte igår. Inte imorgon. 

Den uppriktiga lyckan vill att du ska veta att den står dig bi. Här och nu. Alltid. Dig given. 

Evelina Wahlqvist

Följ skribent:

  • Följ skribent

Denna artikel:

  • Spara artikel
  • Betygsätt

Följ ämne:

  • Motivera

Dela:

Vill du bli en framgångsrik ledare?

  • Fri tillgång till hela vår kunskapsbank
  • Kostnadseffektivt
  • Tillgång när du vill, var du vill