Dina mentala muskler växer i vila

Johannes Hansen: "Men bäst är väl att du slutar hitta på ursäkter för att vara stenhårt sysselsatt och lita på att hela julprojektet inte alltid behöver kretsa kring dig. Du kanske rentav ska släppa idén om att du måste ha full kontroll för att det ska bli bra."

Ledarskap | Motivera | ARTIKEL | DEC 2014

Svinga en bägare, lossa en kork, höj glaset. Fyll två glas med citronsmakande bubbelvatten, ta ett i vardera hand och skåla med dig själv. Det är dags att säga TACK! Tack för allt hårt jobb du har gjort 2014, klappa dig på axeln för att du är grym, en riktig krigare. Du har tagit dig själv såhär långt och du kommer att fortsätta upptäcka, sträva, skapa och prestera.

Träna för att bli bättre på alla sätt och levla ditt liv till nya nivåer. Men nu är det dags att vila, för dina muskler växer först när du vilar.

Somna in i soffan till lukten av pepparkakor och glögg, sorlet från småbarnsskratt och klingande julmusik i bakgrunden. Sitt stilla ett par timmar i fåtöljen och stirra rakt in i väggen - det är nödvändigt. För att sedan öppna sinnena och ge tid till att tänka och lyssna på vad som händer runtomkring dig - i familjens liv.

Men du behöver förmodligen börja ledigheten drastiskt. Gå iväg, dra på dig en kolsvart sovmask med öronproppar mitt i glittret, de röda glaskulorna och den regnbågsfärgade ledbelysningen som maniskt försöker ge dig epilepsi. Ta en långpromenad ut i skogen och titta på trädtopparna med någon hjärndöd podcast som sällskap eller sitt på golvet i sovrummet och meditera yogi-djupt i ett par timmar.

Allt för att kunna släppa, vila och påminna dig själv om att det som händer JUST NU - vännerna runtomkring dig, familjen som inte får tillräckligt med tid i jobbveckorna - dagarna där du får luft, stunderna när du ska njuta - de är här, NU.

Det är klart att du kan gå in i julledigheten som ytterligare ett projekt, fylla en rekordlång att-göra-lista och gnälla över att det är ett större jobb att vara ledig - men, ja - vill du verkligen det? Det är klart du kan säga till dig själv att du inte har något val, att det finns en massa saker som måste göras och att alla måste bli nöjda.

Men bäst är väl att du slutar hitta på ursäkter för att vara stenhårt sysselsatt och lita på att hela julprojektet inte alltid behöver kretsa kring dig. Du kanske rentav ska släppa idén om att du måste ha full kontroll för att det ska bli bra. Att det ibland kan få bli som det blir. För att den där julstämningen som du söker ändå är en känsla som infinner sig, inte något du prickar av.

Visst, du håller med, det låter ju bra. Med det krävs disciplin för att tvinga dig själv att trycka på paus i karusellen, välkomna prestationsångesten som infinner sig när du lämnar lite tomrum för reflektion och spränger dina stora planer i små, små bitar. Det är svårt att stanna upp. Det kommer kännas som att du försöker tvärnita ett fullastat godståg eller koppla en snedtänd attackhund med förhoppningen att den goda intentionen kommer få den att sluta skälla. Dina tankar kommer att gå på högvarv, hugga tag i måste-göra-grejer och se oändligt med utvecklingsprojekt samtidigt som rösten i huvudet hittar fel på vädret, stör sig på hur julpyntet sitter snett, hetsar till onödiga konflikter och skapa orimligt stark ångest över hur mycket julmat du ätit.

Så är det, julledighet kan vara värre än överbelastning på jobbet. Det kräver träning och metoder för att skjuta ut sig.

En säker väg är att sluta ta dig själv på så stort allvar. Stressen hämtar allt sitt bränsle i det största allvaret - när du tycker att det du gör är superviktigt så trivs hetsen som bäst. Den är chanslös mot dig när du inte ens försöker spela spelet.

När du sitter med korslagda armar med ryggen mot spelplanen, visslandes och inte längre kommer ihåg reglerna. När saker inte längre får har så stort betydelse, då börjar det släppa.

Så dansa gärna någon fånig dans framför spisen samtidigt som du skär julskinkan i alldeles för tjocka bitar. Insistera på kareoke så du kan få sjunka falskt till O helga natt på Carolas julskiva, även om ingen lyssnar. Kittla din älskade till någon av er tappar andan och skriker ”jag ger upp!” Starta kuddkrig med farmor och knocka henne kärleksfullt på första anfallet. Skratta tills du känner att det smittar av sig och ni tillsammans långsamt tappar all den där skiten som lastas på era axlar hela dagarna.

Busa och driv med den inre rösten som försöker övertyga dig om att det finns saker som du faktiskt borde gjort istället. Slå på din favoritkomedi. Sätt dig på tvären och ge fingret åt den meningslösa traditionen att inte kunna slappna av. Och skörda belöningen när du känner hur något långsamt börjar tina upp i din bröstkorg när du plötsligt kommer tänka på allt det där vackra som du faktiskt har sett till att uppleva det senaste året.

Bjud in lite tacksamhet för att du har chansen att få njuta av att leva. Andas djupt med magen, kramas och ge varandra high fives. Låt din fantasi och passion formulera vad som är viktigt för nästa år. Utan tvång, med bra musik, lite glögg och ett anteckningsblock.

De andra kan spela sällskapsspel, du behöver inte vinna. Omgiven av kärlek och klappar vars innehåll självklart saknar betydelse.

God jul och Gott Nytt År.

Denna artikel:

  • Spara artikel
  • Betygsätt

Följ ämne:

  • Ledarskap
  • Motivera

Dela:

Vill du bli en framgångsrik ledare?

  • Fri tillgång till hela vår kunskapsbank
  • Kostnadseffektivt
  • Tillgång när du vill, var du vill