När utmattningen slår till

Eva Svärd ignorerade varningssignalerna – drabbades av utmattningssyndrom.

Hälsa | HR | ARTIKEL | DEC 2017

Eva Svärd. (Fotograf: Peter Knutson)

Eva Svärd. (Fotograf: Peter Knutson)

Eva Svärd har alltid känt en stor rastlöshet och ett omättligt inre driv. Det har gjort henne till en ambitiös och lojal medarbetare – men till slut började allting snurra alldeles för fort. Eva upplevde det som att hon hade ”eldsflammor i sitt huvud”, men tog ändå inte varningssignalerna på allvar. Istället försökte hon köra på som vanligt. Tills hon en dag fann sig sittande på toalettstolen med byxorna på. Efter tre och ett halvt års sjukskrivning har Eva nu kommit ut med boken Med Mitt Mod, där hon berättar om den långa kampen mot utmattningssyndrom.

Eva Svärd hade varit aktiv i arbetslivet i 20 år när hon drabbades av utmattningssyndrom. Det var en lång och väldigt utdragen process som ledde fram till insikten att hon behövde hjälp, berättar hon. Hon har alltid varit en väldigt rastlös person, ständigt på jakt efter högre mål, bättre prestationer och nya upplevelser.

– Jag levde ett alldeles för aktivt liv, kan man säga. Jag jobbade som rådgivare på en statlig myndighet, samtidigt som jag studerade och var ordförande i olika organisationer. Har alltid varit väldigt målmedveten, ambitiös och lojal. Jag är fortfarande lojal, men idag är jag det även mot mig själv, säger Eva Svärd, som nu är aktuell med sin nya bok Med Mitt Mod – genom utmattningssyndrom.

Under tiden som ledde fram till sjukskrivningen hade hon ett enormt inre driv – det har hon alltid haft – men hon saknade förmågan att stanna upp, bara finnas till och njuta av frukterna som det där drivet renderade.

– Jag var en person som egentligen inte fanns i nuet, jag kände inte in nuet och vad jag själv verkligen ville. Jag upplevde en massa saker, men kände liksom inte in upplevelserna. Exempelvis reste jag mycket i hela världen, men jag var aldrig riktigt där, jag var bara i nästa mål hela tiden.

”Eldsflammor i mitt huvud”


Exakt när och hur hennes utmattningssyndrom började har hon svårt att minnas, eftersom hon inte ville veta av kroppens signaler om att någonting var fel.

– Jag var så otroligt sjuk under så lång tid, så jag har ingen aning om vilka varningssignalerna var i början. Jag hade bara ett så otroligt starkt driv att fortsätta göra saker. Jag vet att jag fick bältros två gånger, och jag sökte hjälp för känselbortfall i fötter, smärtor i mina lår, ögonproblem… Signalerna var ganska kraftiga, men Eva ignorerade dem. Fick medicin och körde vidare. Den signal som fick henne att börja fundera var när hon började svimma.

– Jag hade som eldsflammor i mitt huvud, det är svårt att förklara… det var som att lägga handen på en het platta. Men jag berättade det inte för någon, jag tänkte att eftersom jag har haft de här problemen så länge så kan de ju inte vara farliga i alla fall.

Eva blev sjukskriven en tid, men tog snart ett avbrott i sjukskrivningen – hon kände att hon hade bråttom att återuppta sina studier. Då kom den definitiva smällen.

– Den signal som till slut fick mig att inse att det inte fungerade längre var att jag glömde ta av mig byxorna när jag satte mig på toalettstolen. Då förstod jag hur illa det var. Då blev jag sjukskriven i tre och ett halvt år, säger Eva Svärd.

”Var arg på familjen”


Hon berättar att även hennes familj har påverkats starkt av hennes sjukdom. Hennes man och hennes två barn, som var 18 och 13 år gamla när hon blev sjuk, blev medberoende.

– När man är så här sjuk så kan man inte ta hand om sig själv. Jag klarade inte av att duscha, borsta tänderna, diska, tvätta… Min man reser mycket i jobbet, och när han har rest bort så har han fått göra matlådor åt mig och barnen som vi kan äta när han är borta. Han har nästan varit tvungen att ordna barnvakt, eller se till att det fanns andra vuxna som kunde finnas tillgängliga som stöd när han var borta. Hennes sjukdom påverkade förstås också familjerelationerna rent emotionellt, tillägger hon.

– Jag var fruktansvärt arg på familjen när jag var sjuk. Det ledde till att de började dra sig undan och slutade ta hem kompisar. Men tack och lov lever jag fortfarande med min familj. Det är jag inte säker på att jag hade gjort idag om jag inte hade sökt hjälp för utmattningssyndrom. Jag ville bara fly från alla tre.
När Eva till slut insåg att det inte fungerade längre så fick hon hjälp – riktigt bra hjälp, säger hon. När man kommer till insikt om sina problem och vågar berätta om dem så finns samhället ofta där och kan hjälpa till, kanske mer än man tror.

– Jag har haft psykologstöd från Landstinget varje vecka i tre och ett halvt år, och har också haft regelbundet stöd från läkare. I början blev jag erbjuden att delta i gruppterapi också, men jag klarade inte det, jag var för sjuk. Men Försäkringskassan var också oerhört bra. Det är kanske inte alltid som folk tycker att de är bra, men min erfarenhet är att man får ett starkt stöd därifrån, säger Eva Svärd.


Lärde sig vila


Att bli frisk från utmattningssyndrom kan vara en lång och svår process. För Eva tog det tre och ett halvt år innan hon tog de första stegen ut i arbetslivet igen.
 
– Jag säger att jag har tagit mig igenom det här, inte att jag har tagit mig ”tillbaka”, för jag ska inte bli den gamla Eva igen. I början av min sjukskrivning bad jag om att få vissa specifika redskap för att bli frisk, jag önskade att få KBT-terapi till exempel. Men det fick jag inte, för då skulle jag bara ha börjat prestera även i avslappningsövningarna. Så jag blev tvungen att lära mig att bara vila, säger Eva Svärd.

När hon började acceptera att hon var sjuk så tog hon också första steget mot att bli frisk. Några funktionsnedsättningar har hon dock fortfarande kvar från sjukdomen – exempelvis klarar hon inte att läsa av en digital klocka, vilket ibland kan ge henne panik. Känslan för logistik, som hon tidigare var så bra på, har också gått förlorad, säger hon.

Men trots att en del problem finns kvar har hon nu blivit friskskriven på eget initiativ. Läkaren ville helst att hon skulle vänta tills hon klarar av alla vardagssysslor, vilket hon inte riktigt gör än.

– Men jag och min familj kanske inte riktigt är som normen. Min man sköter det mesta av vardagssysslorna nu, medan jag koncentrerar mig på att långsamt återvända till arbetslivet.


Arbetsgivare har ansvar


Evas råd till personer som känner att de är på väg in i stress eller utmattningssyndrom är att i ett tidigt skede prata med omgivningen – arbetsgivare och kollegor – om problemen. Det är viktigt att ta tag i situationen så tidigt som möjligt, för i den akuta fasen av utmattningssyndrom drabbas man ofta av tunnelseende och kan inte tänka logiskt. Andra viktiga saker är att se över sina vanor vad gäller sömn och motion. Hon tycker också att man bör stanna upp varje dag, titta ut genom fönstret och bara notera det man ser – utan att tänka.

– De här sakerna behöver man tänka på oavsett om man ligger i riskzonen för utmattning eller inte. Man måste kunna lägga sig på soffan och ha lite tråkigt ibland, annars är det någonting som är fel. En typisk varningssignal är att du känner dig rastlös trots att du redan har gjort för mycket och är aktiv hela tiden, säger Eva Svärd.

Även arbetsgivare har ett ansvar för att förebygga stress och utmattning, och upptäcka om någon medarbetare är drabbad. Detta kan göras på flera sätt, menar Eva. Ett tecken kan vara att en medarbetare börjar dra sig undan, eller blir irriterad väldigt ofta. Det kan vara en indikation på att något inte står rätt till. Som arbetsgivare måste man också förstå vikten av att stoppa stressen innan den når en akuta fas.

– Många som drabbas av utmattningssyndrom är väldigt drivna och tycker att arbetsuppgifterna är roliga, och då kanske man måste gå in och peka med hela handen och säga att ”den här delen av jobbet plockar jag bort från dig nu”. Gärna i samråd med den drabbade, men går inte det så måste arbetsgivaren fatta det beslutet själv.


Säger ja till sig själv


Eva tycker att arbetsgivare borde fråga kandidater redan på anställningsintervjun hur de gör för att återhämta sig. Återhämtning är en förutsättning för att man ska kunna leverera – det har hon själv fått lära sig den hårda vägen.

Idag jobba Eva några timmar om dagen, berättar hon. Hon har nyligen släppt boken Med Mitt Mod, där hon berättar om sina erfarenheter av utmattningssyndrom. Utöver det så föreläser hon och jobbar med att inspirera företag som vill öka välmåendet bland medarbetarna.

Hon jobbar målmedvetet mot att bli helt frisk och återställd – men aktar sig samtidigt för att återigen fastna i de gamla vanor som en gång gjorde henne sjuk.

– Den kanske största och viktigaste skillnaden idag är att jag kan sova mellan åtta och tio timmar per natt, nästan som ett barn, istället för fyra timmar per natt som jag gjorde tidigare. Jag har verkligen fått lära mig att ta det lugnt och återhämta mig. Och framför allt har jag fått lära mig att säga nej till saker för att kunna säga ja till mig själv, säger Eva Svärd.


Einar Wiman

Följ skribent:

  • Följ skribent

Denna artikel:

  • Spara artikel
  • Betygsätt

Följ ämne:

  • Hälsa
  • HR

Dela:

Boken 

Boken Med mitt mod.

Läs mer på evasvard.com

Vill du bli en framgångsrik ledare?

  • Fri tillgång till hela vår kunskapsbank
  • Kostnadseffektivt
  • Tillgång när du vill, var du vill