Det har också inneburit ett flertal besök hos olika kattuppfödare. Vid varje möte har det slagit mig vilken enormt stark social instinkt kattungar besitter att tillfredsställa sina behov av värme och fysisk beröring. Dessa behov av omsorg delas av alla däggdjur och är precis lika starkt hos människan.

Jag är inte den första människan att uppmärksamma detta, gudskelov. För drygt 150 år sedan betraktade Charles Darwin dessa sociala behov hos däggdjur när han umgicks med sina tio (!) barn, hängde med djuren på London Zoo och spenderade tid med sina tillgivna hundar.

Det kan kanske känns paradoxalt att det var just Darwin som fascinerades av vårt behov av omtanke eftersom han mest blivit känd för teorin om det naturliga urvalet där en av hans mest kända fraser är ”Survival of the fittest” (den starkaste överlever), men det finns en naturlig förklaring.

För det första var det inte Darwin som myntade frasen utan Herbert Spencer. Spencer, en samtida kollega till Darwin som vissa menar grundade socialdarwinismen, kläckte påståendet när han tolkade Darwins verk från 1859 The Origin of the Species.

Intresset för andras välbefinnande

Spencers uttalande, om att den starkaste överlever, har sedan dess flitigt utnyttjats av diverse socialdarwinister för att rättfärdiga en önskan om olika rasers och klassers överlägsenhet. För det andra fortsatte Darwin att grundligt utforska människans evolutionära utveckling och kom fram till att det hos oss, förutom ett starkt självintresse, finns ett annat minst lika starkt intresse – nämligen intresset för andras välbefinnande.

I sin första bok om mänsklig utveckling ”The descent of Man, and Selection In Relation to Sex”, från 1871, menar han att altruism, oavsett om den är riktad till anhöriga, främlingar eller samhället i stort, har sin utgångspunkt i sociala känslor. Sociala känslor uttryckta i form av sympati och vänlighet. Han menade vidare att människans förmåga att känna sympati och vänlighet skapats för att öka möjligheterna att överleva i det naturliga urvalet.

Darwin grundade bland annat sina idéer genom sin upptäckt av människans unika förmåga till omtanke och omvårdnad, vilket gjorde att spädbarn gavs större chans att överleva naturens olika faror. Vi människor behöver föda ut våra avkommor i förtid innan de är färdigutvecklade. Annars kommer inte deras stora huvuden, innehållande oproportionellt stora hjärnor, ut igenom det trånga bäckenbenet. En konsekvens av att människan reste sig och blev tvåbent för mycket, mycket länge sedan.

Att födas i förtid gör därmed människans barn till de mest sårbara avkommorna på vår planet. Därför behöver vi människor ha begåvningen att känna sympati och en vilja att bete oss omvårdande, något som modern hjärnforskning nu kunnat visa på att våra hjärnor är skapta för.

Darwin påstod även att individer med bättre utvecklad kognitivförmåga lättare skulle lära sig av erfarenheter så som: ”om man hjälper och stödjer sina medmänniskor, kommer man vanligen erhålla hjälp och stöd tillbaka” (Darwin, 1871, s. 870).

Träna upp din självkänsla!

När jag nu själv forskar kring och arbetar med självmedkänsla och medkänsla i arbetslivet slås jag av hur intuitiv den annars så faktabaserade Darwin var redan för 150 år sedan. Han förutsåg det som modern socialpsykologisk- och aktuell hjärnforskning nu kan fastställa. Att människan, liksom andra däggdjur, besitter ett unikt omsorgssystem som gör att vi kan tillfredsställa våra barns och andras behov av omvårdnad och trygghet.

Bowlby, som grundlade anknytningsteorin, kände även han till omsorgssystemet, men lade inte alls lika stor vikt vid den upptäckten utan fokuserade istället på barnets förmåga att knyta an till sina vårdnadsgivare.

I aktuell forskning har det även visat sig att människans omsorgssystem också är en grundförutsättning för att kunna känna och visa medkänsla för andra. Men inte bara det, utan att även kunna känna och visa medkänsla med sig själv – så kallad självmedkänsla. Det kan kortfattat beskrivas som: att ha en hälsosam och hållbar relation till sig själv; att tycka om sig själv även i motgång; eller att vara sin egen inre coach, mentor och bästa vän.

Kan man träna upp sin självmedkänsla? Ja, det går visar forskning. Omsorgssystemet finns alltid tillgängligt. Tänk på den lilla kattungens behov av värme och fysisk beröring.

Vill du prova själv? Lägg då försiktigt handen/händerna över ditt hjärta eller bröst, känn värmen och beröringen och säg några vänliga saker till dig själv med mild röst. Det är ett enkelt och fungerande sätt att med hjälp av omsorgssystemet vara medkännande med dig själv.

Slutsatsen man nu kan dra, enligt bland andra professorn och forskaren Dacher Keltner på Greater Good Science Center vid Berkeley University, är att samhällen där medlemmar uppvisar högre grad av sympati och vänlighet har större framgång att överleva. Bland annat genom en ökad förmåga att skapa friska och livskraftiga avkommor – en avgörande förutsättning för reproduktion. 

”Survival of the kindest” (de vänligaste överlever) skulle därför idag bättre fånga Darwins upptäckter!

Referenser:
Darwin, C. (1859). On the origin of species by means of natural selcetion. London: John Murray.