Total transparens - enbart av godo?

Anna Frankzen Starrin: "Min tidigare positiva inställning till transparenstrenden har fördunklats nämnvärt."

Kommunicera | ARTIKEL | SEP 2013

Jag tror att de flesta av oss tog emot transparenstrenden med öppna armar. Transparenstrenden började med att konsumenter krävde av företag att de skulle visa alla sina goda sidor, men kanske främst visa sig med fel och brister. Företag som WikiLeaks och privatspanare via Sociala media såg till att företag inte kunde smyga med otillräckligheter. 

Jag mins en resa till Japan, som så tydligt visade på behovet av transparens. Jag intervjuade stadsutvecklingsexperter i Tokyo som berättade om Asiens då största flygbolag, Japan Airlines som, enligt mina intervjupersoner, hade låtit japanska medborgare luras att tro att de gick mot en förbättrad lönsamhet. Men i själva verket tampades Japan Airlines med enorma skulder. Staten hade vid tre tidigare tillfällen räddat företaget undan konkurs, utan att informera allmänheten. Katastrofen var ett faktum och många människor blev lidande. 

Transparens har på kort tid blivit en tongivande trend. I takt med att företagen möter behovet av transparens har konsumenterna blivit allt mer kritiska. Enligt Edelmans ”Trust barometer” minskar förtroendet både för företag och regeringar.

För visst kan vi alla hålla med om att den nya transparensen bara är bra. Eller?

En av de viktigaste bärarna av transparens är sociala media. Alla kan säga allt om alla via Facebook, Instagram och Twitter. Vi blir både försvarsadvokater, åklagare och domare för företeelser, åsikter och händelser.

I dagarna spred sig historien om kvinnan som blev av med sin iPhone och genom ”Hitta-funktionen” fick upp bilder av barn i åtta-årsåldern som fotade med hennes kamera. Kvinnan lät dela bilden för att barnen skulle identifieras, straffas och att hon skulle få sin iPhone tillbaka. Utan att veta om barnen hade stulit telefonen eller inte, utmålades barnen till tjuvar i kvinnans sociala nätverk bestående av flera tusen personer. Barnen hängdes ut med bild, utan att vara dömda brottslingar. 

Jag blir också orolig när jag ser mina unga kompisar, tjejer och killar i tonåren och tidiga 20-årsåldern som delar sina party-bilder utan att för en sekund tänka på att en potentiell arbetsgivare kan se och döma. Eller intresseorganisationer som sprider propaganda, som inte kritiskt har granskats och tas som sanningar av personer glada i att trycka på dela-knappen.  

Jag vill verkligen inte gå in på det, men kan helt enkelt inte låta bli att nämna den frågan som bubblar hos allt fler konspirationsteoretiker, nämligen den om vem som äger och använder informationen om vad vi alla gör, tycker och delar via sociala media. Jag syftar naturligtvis på hur USA genom NSA byggt upp möjligheten att massövervaka datatrafik i stora delar av världen.

Transparens, men till vem eller vilkas fördel?

Under mina föreläsningar ute hos olika företag är intresset för transparenstrendens för- och nackdelar stor. Att det inte bara är en viktig fråga för privatpersoner. Hur förhindrar man att viktig företagsinformation inte sprids av anställda via Facebook? Att information som är aktiedrivande sipprar ut. Kan det vara så att den nya transparensen kan skada företag, säkerhetsrutiner, avslöja konkurrensfördelar? Total transparens är kanske inte enbart av godo.

Sammanfattningsvis vill jag säga att min tidigare positiva inställning till transparenstrenden har fördunklats nämnvärt.  Och jag inser att företag i IT-säkerhetsbranschen kommer att kunna skörda stora framgångar nu när transparens är en så viktig fråga hos de flesta företagen både nationellt och internationellt.

Anna Frankzen Starrin

Följ skribent:

  • Följ skribent

Denna artikel:

  • Spara artikel
  • Betygsätt

Följ ämne:

  • Kommunicera

Dela:

Vill du bli en framgångsrik ledare?

  • Fri tillgång till hela vår kunskapsbank
  • Kostnadseffektivt
  • Tillgång när du vill, var du vill