Vilken kategori tillhör du?

Att bli inordnad i en kategori kan vara både befriande och begränsande.

HR | ARTIKEL | JAN 2016

Vem är du? Försök att besvara den frågan utan att samtidigt inordna dig själv i en kategori. Omöjligt, eller hur? Det är just det som är dilemmat – å ena sidan vill vi bli fria från fördomar och diskriminering, å andra sidan kan vi inte sluta dela in oss själva och andra i kategorier. Helt enkelt för att vi måste kategorisera tillvaron för att kunna förstå den.

Människans fördomsfullhet är tätt sammanlänkad med hennes behov av att dela in tillvaron i kategorier. Denna förmåga att kategorisera allt omkring oss är i grunden en väldigt positiv egenskap. Försök att föreställa dig en tillvaro där du inte delade in saker i kategorier – då skulle allt som du såg första gången framstå som helt unikt, okänt och obegripligt.

Poängen med en kategori är att den tillskrivs vissa egenskaper – sådant som allt inom kategorin anses ha gemensamt. Om du ser en bil så kan du direkt kategorisera den såsom ”bil”, trots att du aldrig har sett just den bilen förut. Och inte nog med det, du kan tillskriva bilen vissa egenskaper, exempelvis att den kan röra sig framåt i snabb fart, att den släpper ut avgaser, och så vidare. När du tillskriver bilen dessa egenskaper så gör du det dels baserat på egna erfarenheter, dels på vad du hört andra människor berätta för dig.

Kategoriserar människor

Men vårt kategoriserande begränsar sig inte till döda ting – vi kategoriserar också människor. Det innebär att vi tillskriver människor ett antal egenskaper baserat på vilken kategori vi anser att de tillhör. Vilket alltså betyder att vi är fördomsfulla.

Vissa är förstås mer fördomsfulla än andra. Forskning tyder på att människor som ogillar tvetydighet och som vill kunna fatta snabba och enkla beslut ofta är väldigt snabba på att generalisera om andra människor. Men ingen av oss är fri från fördomar.

Människan kan aldrig sluta att dela upp tillvaron i kategorier, och den som påstår sig vara fri från sådana instinkter talar inte sanning. Man kan snarare anta att de som gör anspråk på att vara fördomsfria kanske är mer fördomsfulla än andra, eftersom de saknar självinsikt.

Det här betyder emellertid inte att vi ska ge upp all rättvisesträvan och ambition att minska vårt fördomsfulla synsätt på omvärlden. Att ge upp skulle ge fritt spelrum åt diskriminering, något som inte gynnar varken individer eller företag. Fördomar är vårt ganska onyanserade sätt att göra världen begriplig, men att de förekommer betyder inte att vi inte kan ta kontroll över dem. Det kan vi. Dels genom medvetandegörande, dels genom att använda oss av metoder (exempelvis i samband med rekrytering) som minskar risken för diskriminering.

Så: Vem är du?

Paradoxen kring kategorier blir ännu tydligare när man tittar på hur vi beskriver oss själva som personer. Vi delar nämligen inte bara in andra i kategorier, utan också oss själva – och vi gör det med stor entusiasm. Så, låt oss nu återknyta till frågan i ingressen: Vem är du? Har du lyckats komma på något svar än som inte inordnar dig i en kategori? Förmodligen inte.

Sannolikt definierar du dig som antingen kvinna eller man. Förmodligen uppger du också vilken nationalitet du tillhör och vilket yrke du har. Och om du tvivlar på din tillhörighet när det gäller dessa kategorier så finns det en stor risk att du mår dåligt av det.

Den som hävdar att kategorier bara är av ondo har förmodligen aldrig upplevt hur det är att inte tillhöra någon kategori – att inte höra hemma någonstans. Att aldrig få vara lättbegriplig, åtminstone på ytan, för sig själv och för andra.

Att tillhöra en kategori kan kännas jobbigt och begränsande, men att inte tillhöra någon kategori alls kan vara tungt – i vissa fall nästan outhärdligt. Det är ingen slump att vi frivilligt tillskriver oss själva en lång rad identiteter utöver de mest grundläggande; vi beskriver oss som vegetarianer, AIK:are, hårdrockare, sossar, göteborgare, homosexuella och frimärkssamlare. Allt för att få känna en tillhörighet och bli mer begripliga i omgivningens ögon.

Vi kan inte sluta med att dela upp omgivningen i kategorier, och sannolikt vill vi inte sluta med det heller. Däremot måste vi bli bättre på att se kategorierna som öppna snarare än slutna. Vi måste bli medvetna om att en människa inte är sin kategori – och att det finns stora skillnader inte bara mellan kategorierna, utan också inom dem. Samt att det finns underkategorier och variationer i all oändlighet, eftersom kategorierna till syvende och sist bara finns till för att vi inte kan ta till oss att varje människa är unik.

Einar Wiman

Frilansjournalist

  • Följ skribent

Einar Wiman är frilansjournalist och reporter på Motivation.se. Han är utbildad journalist vid Lunds universitet och har en bakgrund som allmänreporter, sportjournalist och Italiensvensk. Fotbollsmässigt föredrar Einar den italienska stilen - filmningar, finlir och primadonnor.

Kontakt: einar@motivation.se

Denna artikel:

  • Spara artikel
  • Betygsätt

Följ ämne:

  • HR

Einar Wiman

Följ skribent:

  • Följ skribent

Denna artikel:

  • Spara artikel
  • Betygsätt

Följ ämne:

  • HR

Dela:

Andra har också läst

Vill du bli en framgångsrik ledare?

  • Fri tillgång till hela vår kunskapsbank
  • Kostnadseffektivt
  • Tillgång när du vill, var du vill