Vill vi driva våra verksamheter med tankar kring fara, misslyckande och trångsynthet?

Ett ledarskapskåseri kring innebörden av ord.

Ledarskap | Coacha | ARTIKEL | APRIL 2021

Kan det vara så att ett riskfritt agerande inte undviker, utan tvärt om gör en negativ utveckling oundviklig?

Kan det vara så att ett riskfritt agerande inte undviker, utan tvärt om gör en negativ utveckling oundviklig?

Risk, reflekterade, lärande och resultat. Eller fara, hjältemod, trångsynthet och misslyckande. Vilken sida vill du vara på som ledare? Kanske ska ordet risk omdefinieras och omfamnas för att vi ska ge våra verksamheter chans till en positiv utveckling? Följ med på ett kåseri om att välja rätt ord för att bidra till en positiv utveckling och positivt resultat.

Risk: möjlighet till negativ utveckling eller negativt resultat

(Svensk Ordbok (SO), Svenska Akademien)

Om vi utsätter oss för en risk finns alltså möjligheten till negativ utveckling eller negativt resultat. Men vad händer om vi inte utsätter oss för risk? Kan det vara så att ett riskfritt agerande inte undviker, utan tvärt om gör en negativ utveckling oundviklig? 

Om vi aldrig tar några risker så gör vi ju alltså bara sånt vi redan kan eller vet att vi kommer klara av, vilket givetvis är helt rätt när vi till exempel ska utföra praktiska uppgifter vid en maskin där det finns en direkt fara. Men när det kommer till att leda, driva och utveckla en verksamhet så undviker vi inte en negativ utveckling genom att agera riskfritt. Vi får nog snarare ganska svårt att med ett sånt beteende lära, utvecklas och leda oss vidare mot vår vision. I bästa fall kommer vi bara hålla oss kvar där vi befinner oss just nu, och i ett kanske troligare och sämre fall kommer vi leda oss till stagnation, trångsynthet och bakåtsträvan.

Att i våra verksamheter ta risker och släppa detaljkontrollen. Att våga backa undan och ge team mer autonomi och då utrymme att prova, testa och misslyckas tror jag är en av förutsättningarna för att vi ska kunna vara en lärande verksamhet som fortsätter utvecklas, skapar positiva resultat och når framgångar.

Misslyckande: försök som inte lett till framgång

(Svensk Ordbok (SO), Svenska Akademien)

Och vad det gäller just detta som vi brukar kalla för misslyckande - alltså ett försök som inte lett till framgång - så är ju det trots allt bara en benämning på, och en förhållning till, ett resultat som inte blev i nivå med det vi tänkt oss. Vi tog en risk och fick då – i jämförelse med vår föresats - ett negativt resultat. Men, det är ju trots allt bara ett resultat. Det kan ju egentligen endast bli ett misslyckande i någon form om vi på grund av resultatet ger upp. Så om vi med vad Carol Dweck kallar för Growth Mindset och med Angela Duckworths Grit – som hon bland annat beskriver som en mix av passion och det Finska sisu - reser oss upp, borstar av oss, reflekterar, justerar, anpassar och fortsätter så kommer vi aldrig misslyckas utan hela tiden producera olika resultat som vi kan lära och utvecklas av, och på så vis nå framgång. 

Även om Darwin aldrig sa det utan Leon C. Meggisson efter att ha läst Origin of species så tycker jag citatet är värt att använda: “…it is not the most intellectual of the species that survives; it is not the strongest that survives; but the species that survives is the one that is able best to adapt and adjust to the changing environment in which it finds itself.”

Men jag tror det finns ännu en typ av misslyckande förutom det att ge upp. Nämligen misslyckandet att inte ge upp, eller om man så vill, felet att inte sluta. Misslyckandet att inte sluta skulle kunna beskrivas som en blandning av den berömda definitionen av idioti och tankefelen Sunk cost fallacy och Disposition effect. Definitionen av idioti som ofta tillskrivs Einstein är ju som bekant, “att göra samma sak om och om igen och förvänta sig ett annat resultat”. Sen har vi Sunk cost fallecy som kan beskrivas med att våra beslut är färgade av de känslomässiga investeringar vi ackumulerar, och ju mer vi investerar i något desto svårare blir det att överge det. Och Disposition Effect som kan beskrivas med att vi kortsiktigt undviker ånger och då väljer stolthet i referens till tidigare beslut, istället för att se till vad som är smartast utifrån nuläget. Daniel Kahneman redogör för dessa och många andra kognitiva snedvridningar i hans mycket intressanta bok Thinking fast and slow

Så med det sagt bör det poängteras att det är en stor skillnad på att ge upp, och att efter moget övervägande besluta sig för att sluta. Detta är något som David Epstein bland annat tar upp i sin mycket läsvärda bok Range.

"Varför inte se på risk med definitionen inte bara en möjlighet, utan en nödvändighet för att åstadkomma en positiv utveckling och positiva resultat"

– Jim Wallenberg

Vad vi vanligen kallar misslyckande är alltså enligt detta resonemang inget annat än ett i sig neutralt resultat. Neutralt på det viset att resultatet i sig självt vare sig är bra eller dåligt eller någon annan gradering heller, för det är vi som lägger in en värdering i resultatet. Den värderingen vi stämplar resultatet med är bland annat färgat av i vilken omfattning vi låter oss påverkas av andras och omvärldens uppfattningar och tyckanden. Men det är vi som väljer vilken värdering vi lägger i resultatet. Här kan nog Eleanor Roosevelts kommentar peppa oss lite “No one can make you feel inferior without your consent”.

Så, ett resultat som blev sämre eller något annat än det du tänkt dig är alltså inget att bli nedslagen av utan något att utvärdera. Och oavsett om du med passion och sisu fortsätter eller om du efter moget övervägande kommer fram till att det smarta valet utifrån nuläget är att sluta och istället gå åt ett annat håll så utvecklas vi, lär oss och leder oss ett steg vidare. Varför inte se på risk med definitionen inte bara en möjlighet, utan en nödvändighet för att åstadkomma en positiv utveckling och positiva resultat. Det här kanske dryper av gammalt klyschigt ”konsultpepp”, men jag skriver ändå i hopp om att det kan ge någon en tanke värd att ageras på.

Sen verkar det fortfarande vara ganska vanligt bland ledare att ha “Den ensamma starka hjälten” som ideal. Och här är frågan om inte risktagandet kanske mer drivs av begär för snabba kortsiktiga vinster, njutningar och tillfredsställelser av signifikansbehovet, som i det här fallet handlar om att framstå som en stark ledare och hjälte, vilket i detta sammanhang då har blivit definitionen av framgång. Ett alternativ skulle ju kunna vara att risktagandet istället motiveras av att gemensamt komma vidare, upptäcka, lära, utvecklas och tjäna syftet, som här då blir en mer långsiktig definition av framgång.

Fara: hot om mycket skadlig utveckling

(Svensk Ordbok (SO), Svenska Akademien)

 Den modiga hjältens agerande har säkerligen sitt värde i rätt sammanhang, men jag tror framför allt att det finns alternativ som platsar väl så bra i flertalet sammanhang och situationer. Den hjältemodiga starka ledaren tar tjuren i hornen och forcerar framåt. Men ett alternativ till att agera konfronterande i blint mod skulle ju faktiskt kunna vara att agera nyfiket med öppen sårbarhet. Att dekonstruera situationen för att sen medvetet agera utifrån förståelse. Jag menar inte med detta att vi behöver dumanalysera varje drag vi gör och på så vis ta död på all spontan kreativitet. Men kanske zooma ut och reflektera och med vad Dave Gray kallar för Liminal Thinking se förbi antaganden och föreställningar. Istället för att med ett blint mod agera med tvivelaktigt omdöme och faktiskt utsätta oss själva och andra för en riktig fara, så kan vi ta ett par djupa andetag och reflektera.

Tjuren kanske fortfarande är en frustande problematisk tjur även efter reflekterandet. Men skillnaden är då kanske att istället för att med mod och rå kraft ge sig ut och ta en getingstucken Ferdinand i hornen, så kan vi med insikt och förståelse om vad den större situationen och problemet faktiskt består av agera på ett sätt som inte bara löser det faktiska problemet och avvärjer faran, utan även tydliggör bakomliggande orsak. Vilket kan leda till att vi bidrar till en långsiktig positiv utveckling och positivt resultat. 

Så var på kartan vill vi agera och driva våra verksamheter? I områden av Fara, Hjältemod, Misslyckande, Trångsynthet, eller mer i trakterna av Risk, Reflekterande, Resultat, Lärande?

Bara en tanke, jag kan ha fått saker om bakfoten.

Jim Wallenberg

Jim Wallenberg

Vår ledarskapskrönikör

  • Följ skribent
Jim Wallenberg är en röst från den svenska industrin. Han brinner för en välmående och utvecklande arbetsplats med engagerade ledare, team och medarbetare. Han började som maskinoperatör på det lokala sågverket och har sen dess haft flera olika tjänster och roller, som elektriker, programmerare, projektledare, utbildare, samordnare, rådgivare och chef.

Jim är Certified Team Performance CoachTM, utbildad på Team Coach International Inc™ samt Certifierad Förändringsledare, Diplomerad Professionell Coach och INLPTA Business Communication Practitioner, utbildad på Gothia Akademi.


https://jlwallenberg.com
info@jlwallenberg.com


Denna artikel:

  • Spara artikel
  • Betygsätt

Följ ämne:

  • Ledarskap
  • Coacha

Jim Wallenberg

Jim Wallenberg

Följ skribent:

  • Följ skribent

Denna artikel:

  • Spara artikel
  • Betygsätt

Följ ämne:

  • Ledarskap
  • Coacha

Dela:

Vill du bli en framgångsrik ledare?

  • Fri tillgång till hela vår kunskapsbank
  • Kostnadseffektivt
  • Tillgång när du vill, var du vill